Jag minns aprilsolen
Jag minns aprilsolen som aldrig tycktes sluta lysa och
Jag minns halvfulla plastglas i morgonljus
Jag minns kullerstensgator utan namn, domkyrkan i brand,
själar som aldrig skulle komma till sin hamn och
jag minns ensamma balkongcigaretter, vi mot världen-cigaretter
och cigaretter utan någon anledning överhuvudtaget
Jag minns gröngula blåmärken som aldrig riktigt försvann
Jag minns samtal som aldrig på riktigt brann
Jag minns att mitt ansikte var vanare vid gryningsljus än dagsljus
Jag minns att ingenting kändes på riktigt
Jag minns att ingenting var på riktigt
Jag minns trappen där vi drack utblandat vin och
Jag minns att jag inte orkade vara rädd för mig själv
Jag minns att någon annan blev rädd istället och
Jag minns att det enda jag var rädd för var att tappa greppet om det som inte fanns
Jag minns kvällspromenader och händer som aldrig släppte taget,
andetag som blev till imma i kylan men att det inte spelade någon roll
för vi skulle alltid vara kvar där och
jag minns att jag skrek så högt att jag knappt fick luft
men att alla var för ledsna för att höra
Jag minns nätter som aldrig riktigt kommer ta slut och
Jag minns människor som aldrig riktigt kommer ta sig ut
Jag minns att jag egentligen inte minns så mycket av aprilsolen