Bonkar trösklar
Vi håller oss på en armslängd
nära
måste hämta hem barn
skräcksträckan är hal som tungan utan början och slut
pratar
om
vi som räddar barn
vi som inte kunde rädda barnen
tappade dem
mellan vita lamm känner jag igen dig
du vill ha nya lamm är hungrig efter de där vita lammen
så många blev sidoliv vid sidan av dig.
Du droppade av skära knoppar
du älskar dig levande med vargögonen varje dag
du får inte somna nu
ditt täcke är borta
din kudde har glömt sig
din klänning är ut och in har fläckar av gammal sperma
alla ville äta din ungdom
dom åt och åt.
Jobbar med att göra nya rosor
Min Törnrosa kan kackla värpa och slänga ut obehöriga människoätare
de som äter andras Blåsippor.
Då när jag var liten hade alla lustiga pälsar som vi strök såhär med handen....
nu öppnar jag luckan och släpper ut dem
sagoliken
djuren som bar oss hem över trösklarna så det bonkade i huset
som när tåget som när man är på väg igen.