Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bonkar trösklar

Vi håller oss på en armslängd
nära
måste hämta hem barn
skräcksträckan är hal som tungan utan början och slut
pratar
om
vi som räddar barn
vi som inte kunde rädda barnen
tappade dem
mellan vita lamm känner jag igen dig
du vill ha nya lamm är hungrig efter de där vita lammen
så många blev sidoliv vid sidan av dig.
Du droppade av skära knoppar
du älskar dig levande med vargögonen varje dag
du får inte somna nu
ditt täcke är borta
din kudde har glömt sig
din klänning är ut och in har fläckar av gammal sperma
alla ville äta din ungdom
dom åt och åt.

Jobbar med att göra nya rosor
Min Törnrosa kan kackla värpa och slänga ut obehöriga människoätare
de som äter andras Blåsippor.


Då när jag var liten hade alla lustiga pälsar som vi strök såhär med handen....
nu öppnar jag luckan och släpper ut dem
sagoliken
djuren som bar oss hem över trösklarna så det bonkade i huset
som när tåget som när man är på väg igen.




Prosa av Magdalena Eriksson VIP
Läst 412 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2015-05-14 08:52



Bookmark and Share


  ULJO
Fenomenalt bra skrivet
2015-05-14

  Måna N. Berger
Sista stroferna här älskar jag med smärtsam insikt. Och "sagoliken" är ett välfunnet målande ord, mer än ett ord, en livsberättelse i fyra stavelser.
2015-05-14

  Lars Hedlin
Starka toner som berör inom....
2015-05-14

  Marita Ohlquist VIP
Stimulerar tanke och känsla!


2015-05-14

  Nanna X
härligt djurisk berättelse. påminner mig på något vis om Märta Tikkanens Rödluvan.
2015-05-14

  i af apa
ja precis som titeln
säger ; bonkar trösklar

f ö är jag helt förtjust
i ordet bonkar.
mitt hjärta bonkar...
2015-05-14

    Elisabeth Nilsson VIP
Underbar berörande prosa, lika njutbart målad som dina tavlor!
2015-05-14
  > Nästa text
< Föregående

Magdalena Eriksson
Magdalena Eriksson VIP