neofoben åmar sig ifrån framtiden
tillbaka tillbaks tebax
till Big Bang
eller tidigare innan det ens
skräckslagen att tiden
ska släpa honom framåt
längs det klistriga håriga varubandet

rymdfarkosten där kaffekannan
låg tyngdlös
hasade sig fram
med en metallisk mjölk
som skvalpade mot tundrans
fjordar och fjäll
jag trodde det skedde
i den exploderande öknen
och hade rätt
när jag svalkade
mitt unisona cyklopöga
i brännpunkten till galaxen
hårresande nära kryphålet
i centrum

och påven bad för mig
nedtvingad av Kalle Anka
i ett bad
med varm sörja
där kardinalerna sen sköljde av honom
ur krus
med späck
gapskrattande
begravde honom
i ett träsk av ystrig flärd

jag skyller allt
på påven
han följer med mig
till Nangiala!!!