Jag vet numera, att det aldrig blir som man tror.
Planer fallerar, hur väl man än vill kämpa.
Varför, varför låter jag det styra mig. Saknar självkontroll, saknar styrka.
Det är sant, jag är svag, behöver hjälp.

Jag skulle be dig, önska av dig, att stanna.
Jag skulle be dig, att hjälpa mig.
Jag skulle be dig, att stödja mig.
Att stärka mig
Att se mig
Att hålla mig.
Jag skulle be dig.
Jag skulle....

Men du, din styrka, din tid, är för mycket, för vackert, för värdefullt.
Tillsammans gör du mig bättre, och jag dig sämre.

Jag skulle be dig.... men hur ont det än gör, hur svårt det än blir, hur mycket jag än önskar, vågar jag inte, ber jag dig inte, frågar jag din inte att....



stanna.