ditt fina huvud
klädde ett svärd,
ett svärd
och ett svärd
mellan benmärgen

kråksångaren
högtrycker sig igenom
hymner från svullna tider
tills melodierna lågtrycker
henne på en sliten t-shirt
utan mitt ekvilibrium
från balansgången
längs taggtrådshärvan
garn av explosion

ett svärd,
ett svärd,
och åter
ett svärd

sockenbollar på ett landande tefat
vankar av och an
väntrymmer galaxens ättlingar
till tårgas
framkallar
vaxljus

toga
ut ur
kyrkan
in i
munnen

(o)tyg
överallt
men bara
in i
munnen

in i
(ja, vad tror du?)
munken

kärlkraftverk
mellan oss
och det osmanska riket
är det enda
som behövs

ta sats:
drunkna