min ande
slaggade övermedveten
i slamströmmen nerför skärselden

den förde med sig
vardagen svirrande till
kolamarkiser som drypte ner
det atonala rummet av vakuum
palatset i stek
där curryångorna kröp runt
en konvex ihålighet

din ande
drack en svart sörja ur ett
lårbenskärl urgröpt sen längdskids-VM gick av stapeln
av diakroniska harpsträngar
på din brännbollslyra

vattnets metall viskar ett skvalp
som firar upp hangtrummans
plumpa ekon
och jag
försvinner dig