Att få brev, om så bara en räkning eller ett erbjudande om att få resa, det är någonting att se fram emot, att längta och sakna. När sedan brevet kommer skall det omhuldas, kramas och pussas på. Det skall vet hur väl kommet det är. Att få brev var en gång i tiden något av det mest spännande som kunde hända.
Ja, bättre än presenter, gåvor, kamrater och vad en kan få för sig att göra i sängen. Vara sjuk och slippa gå till skolan. En sådan där institution som det är tvång på att gå i. Kanske en sak att exportera. Några barn i ett annat land kunde ha fått alla de där timmarna som skolkas bort varje år i ett land som Sverige.
Eller så läser en böcker under täcket någon helt annan stans än i just sängen. I sängen går det bra att sova, utöver i soffan eller fåtöljen. I biofåtöljen går det också att somna, försök bara så går det att få se. Eller så går det illa. När någon sover så blundas det ju för ett och annat. Att se med slutna ögon blir ju bara stjärnor.
Att få brev hittar fram till någon annan beror mest på att brevbärare inte sover så mycket på jobbet som det skulle kunna gå att tro. Chinaski, bara för att ta ett exempel, sov nog inte på jobbet. Han gjorde nog ett och annat istället. Som att jobba, supa eller dra sig. Drog nog benen efter sig. Men var säkert aktiv då han låg med fruntimmer. Eller så var det de som låg med honom.
Han lever fortfarande lustigt nog, även om skaparen är död. Jag säger det att skaparen är död. Han som skrev om postverket. Det amrikanska alltså. Att få brev är en sådan där skön upplevelse, nästan som att ta en knarktripp som inte går snett. Ja, det finns folk som känner till det mesta om knark. Bad things, of course.
Rena döden faktiskt, förr eller senare. Innan det blir ett helvete. Att sluta skicka och ta emot brev är inte heller bra. Att allt skulle få gå via datorn är ju bara knas. Om någon eller några saker händer i systemet eller med ens egen tillgång till dator så går det ju inte att betala priset på strumpor längre. Då blir det kanske trosor istället, eftersom de inte är inlagda än, fast att gurkorna är det.