Jovisst.

Jag kan se stjärnornas längtansfulla sken
när de smeker nattens barn.
Jag ser också månens blå stål
smycka de trötta själarnas ljus.

Jag ser guldet i solen förvandlas till aska
och ängarnas gröna smaragder bli till
trött grått grus.

Men jag ser även nattens barn vakna till solens sken
de kliva ut över ängarna de gröna
på ostadiga ben.

Djup bor viljan i själen den nötta
att återuppstå och glittra
som klaraste guld.

Djup är tron i välviljans skara
att förbättring är möjlig
även gäldande av skuld.

Och tro mina vänner kan
försätta berg
om tron på jaget ändock planteras
i grått grus.

Ja då kan både stjärnorna och månen
tillsammans med solen
sprida det starkaste klaraste
goda ljus.