Du är så rolig sa alla. men ni ljög när jag skrev en lång dikt om mitt liv på en ö.
om koltrastar svarta som nätternas tunnlar. det var ingen rolig eller bra dikt.
det var en flytväst av ord.
jag har ingen nakendräkt .... Jag var naken på riktigt och det är oförlåtligt.
Jag skrev om det som gjorde ondast. lät det rulla ut i mattor av ord.
hakan slapp mot halsen. ni ljög och sa jag var så bra.
jag skrev om hur det är att vara ensam med ett träd i tio tusen dagar.
jag var inte alls bra.
trädet diskvalificerade mig och himlen kastade ut mig ur sitt blåa land.

Nakendräkt nakendräkt ett Kungarike för en nakendräkt.
jag vill också ha en kved jag horaktigt när det va rea på NK.
kärlek växer inte på träd eller var det pengar? mina egna behov är så underliga. kundkretsen är de som kan förundras. mycket smal kundkrets.
mina bilder är stigar av hunger efter något som gör mig mer hungrig...

Vi går morgonpromenad.
katten mannen och jag.
vi går förbi skjutfältet. ett skott bränner av bland de gröna löven. vi stannar alla tre och lyssnar åt samma håll. vi lyssnar tysta i flera sekunder med ögon och öron uppspärrade.
under dessa sekunder hinner jag känna följande.
jag är med mina vänner och vi är i samma skog.
skönheten i tystnaden efter skottet
ljusknastrar glimmar omfamnar inifrån vårt röda blod
människoblod kattblod.

ibland är det så fruktansvärt att vara utan skyddsrum. ändå är dessa dagar med utsikten från träd dem jag lever för.
tack att ni ljög för mig
jag hade aldrig klarat mig annars.

stålvajrarna viner i vinden
bilderna av mitt åldrande ansikte lyser i milda färger
står lugn och föds och dör på samma gång.