1.
tillsammans
är vi elektricitet
från forsen av snor
virvelvinklar som tornar upp sig
framför Zeus frukostbord

krukdynastin vampyrar
vittringen och mjölkar
dynamikens juver till kopplet
det är ett oändligt spänne

en mångfacetterad koran
solfjädern av timpanitrummor
som pollinerar klumparna
i denna toxiska dysterhet
blytyngderna lyfter
likt heliumballonger

gummibandage
du lindade runt telekabeln
virad runt dina yttre njurar
snurrdörrarna slogs igenom
hängdrivorna av dukning
som gnomen
i klotrummets
hörnsten

2.
det fanns inte på skattkartan
det där krysset som snapphanen
kristalliserades till ozon
av hollaballo värre än nattmackans galopp apokalypsen närmar sig
med storksteg

den pavlovska lastbilseffekten
svirrat som ett flaskskepp
torkan torterar allt
strandad i limmet
från nakenråttornas
artärer

man får helt enkelt
hålla sig levande så gott det går
i denna livbåt till lägenhet
försöka trampa upp varenda
kvadratnanometer
med lassot redo
för att fånga
nya luftslott
att andas genom

3.
nu får det
fan vara slut
nån gång

i dimmljuset från
rökmaskinernas pump
i orkanen av ljudvågor
är vi singulariteter?
eller rent av
en köttmassa
som trånar
för att aldrig separeras?
jag hoppas
på det senare

åtminstone
sjunger vi en sista gång
för Lilla Gubben
på hans vilda käpphäst

så kanske han
inte fallerar i glömska
lika fort

för i allra
slutändan
ska allt
synkroniseras
med kaoset.