Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

mera om begreppet sjukdom



Hon säger att "jag åt ju ordentligt
så det kunde inte vara anorexi och jag spydde inte
så det kunde inte vara bulimi".

Speciellt ni unga människor verkar tyvärr
ha fått med er en mycket märklig uppfattning
om psykiskt lidande och ohälsosamt beteende.

Anorexi är inget man får. Det är ingen förkylning.
Det smittar inte. Det är ett sätt att balansera psykiskt
lidande. Precis som alla andra symtom är detsamma.
Ett sätt att försöka stå ut på egen hand.

Det svåra att acceptera kan vara att du fortfarande
är ett handlande subjekt...det är du som inte äter
och det är du som spyr. Det är ingen bakterie som
smugit sig in i dig.

Och varför litar ni så på auktoriteter ? Kanske därför
att ni skulle vilja det...kräver tillit och tveklös kunskap.
Jag vet att många av er som har det svårt mist
förtroendet till era föräldrar och kanske därför
tänker att men en läkare, en psykiater eller en
psykolog måste ju veta !

Måste veta va då ? Vem du är ? Eller vad du har fått ?

Om du som har ont inuti går till vårdcentralen
och berättar att du vill träffa en läkare för att få
en remiss till en samtalskontakt, kom ihåg då att
det psykiska, det är du och inget du ska bli av med.

Man går i samtal för att byta ut symtom mot förståelse.
Se till att du får träffa någon som vill förstå.

Gör det i dag !




Övriga genrer (Pastisch/Hommage) av Gunnar Hilén VIP
Läst 317 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2015-05-25 06:12



Bookmark and Share


  Marita Ohlquist VIP
Bra, tänkvärd text!
Fastnade speciellt för slutraderna.
2015-05-25

    ej medlem längre
Just det just det just det, det är liksom "svårt" att själv ta ansvar. Plötsligt står man där helt värnlös inför världen och det är ens egna handlingar som avgör hur det går senare. Jag tror att efter att kanske ha vuxit upp med vuxna som "vet bäst", eller vuxit upp med vuxna som "beskyddat", då blir sökandet efter ett yttre skydd nödvändigt, någon som tar hand om skrajet, någon som säger detta är bra och detta är inte bra, gör si eller gör så, då ordnar det sig. jag tror också att vi flockdjur, vi mår kasst av att leva två och två, med långdistansförhållanden som underhålls med korta möten någon gång emellanåt på nån krog nånstans. Vi behöver beskydda varandra, tror jag, ingen ska behöva lämnas ensam, ingen ska behöva klara sig helt på egen hand. Det är ett onaturligt tillstånd för oss som egentligen gillar att leva i grupp a 10-20 personer, med en övre gräns på cirka 120.

Istället för en nära krets, i med- och motgång, så betalar vi för någon slags närhet, för det är ju ändå någon slags närhet när någon annan odelat bryr sig om just mina besvär.

Så tänker jag.
2015-05-25

    ej medlem längre
Vanlig inställning det där: "nu ska jag till pyskologen så att den får tala om vad som är fel".

Men ingenting är väl egentligen fel.

Några riktiga guldkorn i denna text, gillar särskilt:

"Man går i samtal för att byta ut symtom mot förståelse. "



2015-05-25

  Den lilla tänkande
Mycket bra skrivet.

"Ett sätt att försöka stå ut utan att söka hjälp"

Låter ganska hemskt, men så är det nog för dem.


2015-05-25
  > Nästa text
< Föregående

Gunnar Hilén
Gunnar Hilén VIP