när djävulen öppnade sin famn
förklädd i kärlekens namn
bjöd han upp till livets dans
en hållfast tango
där jag plötsligt blev hans

jag svältfödd förvirrad själ
visste dock att han ville väl
för han såg att jag ville dansa
hade längtat så länge
och blev tvungen att chansa

han förde mig med fasta steg
jag bugade och neg
han visste allt, han var så belevad
medan jag var blockerad
och mentalt förstelnad

tålmodigt dansade vi på
han dominerade och jag
tippade på tå

kraftfull och dynamisk
var han idealet
för mig som tyst och tafatt
tappat bort talet

taktfast jag gav följe
i tangons fasta famn
Han förde och fick mig
att sträcka min rygg
svepte mig framåt
mot främmande hamn
tills jag började känna
mig varm och trygg

han lärde mig stegens mystik
jag bände min bål
och min hals magnifikt
tills jag blev hans svan ner på knä
vacker och trygg
fann jag där ett skyddande lä

men försökte jag dock att lossa
dansens fasta grepp och ton
erfor jag genast en ryslig frossa
att lämnas kvar
i ensamhetens kval om framtidstron

så inkrypt i hans storhets skugga
fortsatte jag att stampa takt
ett ensidigt grepp jag ej kunde rubba
han var min sol och min övermakt

utanför var kallt och natt
när djävulen dansade med sin kafkakatt

.................