Vi känner tyngden i varandra nu. skogsstjärnan och jag .
när jag ska gå kramar jag dig som om du vore min dotter lilla mamma. jag känner din rädsla för att dö. dö innan du blivit förlåten av alla.
lilla mamma när blev du lilla mamma?
vi som vet din styrka att bära andras bördor darrar när vi ser hur du nästan inte orkar stå.
gråa ansiktet. blekblåa ögonen skakiga handen.
alltsom oftare kikar du bortom samtalet.
du vet hur spenvarm mjölk doftar det vet inte jag.

jag och mina systrar har alla dinglat i dina många starka armar. känsloarmar och omtankearmar. slingor kring dina fingrar vid elden har vi fått vara.
å du plockade lingon som en jämtlänning fast du är en närking.
å du var så snygg i kortaste klänning.
Nu står vi här med armarna om varandra i ombytta roller.
jag älskar dig viskar jag i ditt öra.
vad kan du ta emot utan att det blir till något för skitfint som ord bara som ord.
mamma jag vill dyka med dig som en delfin i havet.
vill att vi blir två vuxna delfinkvinnor som dyker och pratar om viktiga saker. som att det inte finns något som ska förlåtas bara hållas om. hålla ihop och skratta åt grannens korkade uppsyn när han spanar vid fönstret.
Våra barn ska spegla sig i varandra och pussa på såret.
bilderna ska trösta varandra klappa så fint.
vi ska dyka ned i mörkret och sjunga för skulden så den löser upp sig till en rosa anemon säga hej du mamma... säga mamma kan du vara själv för jag en en delfin.

havets ljus är som minnets
du är värd att få vara lätt som skum i din säng.
bry dig inte ber jag. världen kommer att gå under.
jag gråter för jag vet att du känner dig så ensam om kvällen.
jag vill bo nära dig nu och hålla om din sista virvel av liv.
du är den som putsat mina knivar vaggat mina barn.
du är den som sagt saker som gjort ont men inte för ont.
jag ser dig nu som du är
en skogstjärna under väldiga granar
lysande för små djur vakna om natten.