Det blåa bläcket från pennan rinner som en monarks blod längs mina fingrar. Aorta har punkterats och orden är döende. Jag är döende. De sista stavelserna håller krampaktigt kvar vid pappret som bleknar i takt med bokstävernas avtagande andetag. Meningarna svalnar när bläcket koagulerar. Den sista bisatsen blev aldrig interpunkterad. Kvar i luften hänger endast ett frågetecken likt en själ som separerats från sitt kött. Vid kremeringen kommer ingen sörja orden som aldrig blev lästa. Bokstäverna virvlar iväg i rökens turbulens. Ut i oändligheten. En och en kommer de landa på nya papper, långt från platsen där de stupade. Mina bokstäver blir byggstenar till något nytt.

Det är livets kretslopp.