Vi kallar oss poeter
vi skjuter ordraketer
bokstäverna exploderar och landar
i närmsta tolkningsrabatt
växer som ogräs
eller som den vackraste av blommor
Vi söker förståelse
eller broderar mystik
allt för en hungrig eller tveksam publik
ibland slår vi i en spik
och någon går blödande
eller leende vidare
Samtidigt på en plats
inom oss börjar vi slåss
med nya formuleringar
kliar bort hårtussar
under vilda funderingar
tar en whisky eller ett glas vin som inspiration
kanske vissa får näring av ekologisk makaron
skjuter skarpt utan pardon
eller smeker mjukt en alfabetisk ton
Om allt stämmer
så blir det kanon
som en salut utan slut
en avdragning utan rut
stoppar wienerbrödssmulor i hungrig trut
Vi vet kanske inte alltid varför vi skriver
men det är något starkare som
våra pennor driver
vässa vid närmsta tangent
eller gör det allmänt känt att oj
här har något stort hänt
Barnet finns alltid med som en skugga
eller bortsliten navelsträng
slutklämmen är inte alltid en refräng
kanske bor den i en säng
där en ny poet föds inom nio månaders väntetid
på ultraljudet ser man inte
könet
bara en sensation som gnuggar
tinningarna
för att få födas
som en dikt