det krasar under mina fötter när jag går
de första stegen på skaren
ömtåliga steg
allt för att inte förstöra det glas
som är vårt förhållande

så skinande vackert
blott skört som liljekonvaljen
som har sitt hem mitt i skogen

du är en duvunge som ännu inte lärt sig
vart den som matar fåglar bor
du vandrar
medan vinden vill motbevisa vad du tror

med dina vingar kan du flyga
precis vart du vill
hjärtat, resan skulle gå bra
men du vet ännu inte
vart du ska

livet kan te sig svart
men ingenting lyser lika klart
som morgonsolen över skaren