Det var en gång en vacker dag
i snårskogen jag gick för att promenera.

Mina ögon de väjde för all skogens vilt
jag tänkte -tiden är inte kommen att agera.

Stilla längs stigen jag vandrade fram,
utan tankar på att kapitulera.

Så plötsligt förändrades skogen runtomkring,
milt blev plötsligt det ljusa.

Trolsk dimma fyllde skogens alla hörn,
vinden den vände, för att mjukt börja susa.

En glänta öppnades full av magi så säll,
där forsade en mäktig flod fram, den brusa.

Världen runt mig vek undan,
jag fylldes av en känsla så ren.

Alla hårda kalla kanter försvann,
och jag blev skälvande mjuk och len.

För evigt och alltid jag följer dig,
du ljuva vackra känsla så ren.