jag vaknade av att solen, genom fönstret,
vandrade över mitt vinterbleka ansikte
lakanen var smutsiga
och i ena sidan hade jag råkat bränna ett hål med min cigarett

i tvivel om dagen dröjde jag mig kvar
utan att tänka på gårdagen
jag ger inte. jag tar.
solen kan väcka mig bäst den vill
det rör mig inte
mina andetag står still

applicerar mina känslor på ting
som att
mitten av ett glas bär en gyllene ring
som sakta sinar bort
ju längre tiden går
jag dricker
och läker mina sår

tillslut reser jag mig ifrån sängen
börjar om livet igen
det får ha sin gång
men jag saknar en vän