jag ska bryta gatan hem till dig itu
för du var bara då och är inte nu

när min ensamhet är desperat
då lurar jag mig själv
att saker känns underbart
det är ingen bra start på ett förhållande
mest ett vållande, till någons känslomässiga död
känslor i överflöd blir snabbt den enes bröd
sådan kärlek är inte alls röd
den är mest en väntande efterbörd

klippa navelsträngen
lära sig somna själv i sängen
ta upp kontakten med den bortglömda vännen
bränn den känslan som tidigare fanns
av det som kallas låtsasromans

jag ska bryta gatan hem till dig itu
och aldrig mer gå på knä
allt är över nu. hejdå. farväl.