Kom gå med mig - vill förlora mig i dig - raraste - tror du vi hinner innan våra hjärtan brinner/försvinner - så småningom bleknar du och jag bort i allas sinnen - minnen. Vi går hand i hand under den turkosblå himlen och sväljer den tillsammans. En daggvåt sommaräng blir vår säng - dofter av feromoner svävar/seglar sakta runt runt - som beledsagande himmelsk musik.

Fruktansvärd är godhetens förbannelse och kommer så alltid att vara.

Vi är höga på kärlek - och ler när vi tänder vårt bål. Och sen vi står där uppe och knackar på en vidrig betongdörr till himlen:"Får vi komma in en stund?" säger vi tillsammans in i mikrofonen. "Vi lovar att gå sen." En långhårig slusk öppnar:"Okej Edra svarta änglar" Visst det visste vi redan att vi var. Dömda att för evigt tillsammans vandra på jorden. Men - What the fuck? Hellre det än vandra ensam i himlen i en evighetsblomma. 

Vi försöker sova - i drömmen kommer de ifrån alla väderstreck - gigantiska bisonoxar i fruktansvärd fart. Vi ler och höjer armarna och tackar. Nu äntligen - vi som vet att det mefistofeliska ligger i bakhåll i framtiden. Så kom det - vi svarta änglar kan nämligen inte flyga. Så vad göra? Enkelt - vi är de sanna orkanjägarna. In i mitten bara. Sedan åker/flyger även vi med svarta&brutna vingar uppuppupp emot himlen. Slår Liseberg/Gröna Lund med hästlängder!

Fruktansvärd är godhetens förbannelse och kommer så alltid att vara!!!

Alternativ slutstrof i Haikuformat : Våra liv brunnit - alla nära försvunnit - ett ordlöst tillstånd....