det är en sällsynt dag
då jag känner mig lycklig
och godtyckligt normal
fast i och för sig, lite mer smal
än alla andra jag ser på stan

jag kan se deras olycka
alla är förstås olika
men jag kan berika, om hur det känns
när hjärtat slår så att det bränns

något vakar över mig idag
för alla andra dagar är jag så jävla svag
jag har liksom ropat ut
att allt det här måste få ett slut

jag är ett borttappat gosedjur
som plockas upp ibland
mer smutsig varje gång
någon vill hålla min hand

så vart kommer lyckan ifrån
och är den falsk?
vad vet jag?
jag bryr mig inte alls