Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det var en riktigt jobbig dag en dag, var bara tvungen att bli av med det.


Påmind av det förglömda

Hittade det jag en gång fick,
öppnade försiktigt kuvertet.

Jag mindes inte vad där stod, vad du en gång skrivit.
Hur skulle jag kunna?
Du är en skugga blott, som de säger.

\"Jag tänker intensivt på att du verkligen ligger bredvid mig. Jag söker efter dig, efter din hud med mina händer, men du är inte där. Ibland gråter jag. Du betyder allt för mig.\"

Vad hände med allt det?

Jag grät också, kunde inte stoppa det.
Jag satt helt still och stirrade in i väggen.
Min playlist tog slut, och det blev så tyst.
Bara regnet på mitt takfönster.
Mina tårar föll inomhus i takt med regnet utomhus.
Jag kände mig så fånig.
Kom igen, ta dig samman.

Jag kunde inte.
Hela dagen gick åt att tänka på och sakna dig.
Jag har aldrig varit med om det förrut.

Du var så ny och fräsh.
Du visade mig en ny bit av livet.
Jag släppte aldrig riktigt taget om det gamla.
Det var nog det som skrämde dig.

Du gick,
och jag,
jag stod kvar.

Var är du nu?




Fri vers av Teresa
Läst 366 gånger
Publicerad 2006-04-17 20:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Teresa
Teresa