Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till Stockholm har nog även andra kommit än farfar och farmor ...


Stockholm skall vi ha på födelsedan!

Stockholm ligger så långt från oss, att det går åt en dryg part av dygnets timmar innan man är där. Vi startade med bilen från Tjärobyn och for till vår huvudstad Helsingfors, hade packat för regn- och solskensväder en liten koffert och lagt e-inhandlade stadsteaterbiljetterna i handväskan. Vi parkerade bilen utanför äldsta dotterns hem i Kottby, gammalt villaområde och fortsatte med spårvagnen, för spårvagn skall det ju vara för dagens hjälte född i Helsingforsstad, som alltid nostalgiskt suckar av längtan efter 'spåran' som vi säger häröver på finlandssvenska. Lika mycket skakar inte spåran i dag som den gjorde för ca 70 år sedan, men skakar gör den, så stämningen var god.

Nere vid salutorget upptäckte vi en massa turister som strosade omkring och vi fick bråttom till Siljas fartygskaj. Vi skulle vara turister i Stockholm, inte här. Vi vandrade uppförsbacken till terminalen och blev lite törstiga. Med öl och vittvin fick vi strupen klar och tiden att gå.

Över landgången, upp till festhytten i översta, 11-våningen startade vi födlarefesten med Finska vikens blåa böljor glittrande utanför fönstret - vackert! 
Som vi brukar, deltog vi i färjans program och avslutade kvällen i restaurangen med shushi-rätter på matsedeln. Älskar fisk men aldrig ätit shusi, trots att barnbarnen har berömt dessa rätter till skyarna, eller kanske just därför... Och goda var de, jättegoda, vilket jag tacksamt sms-sade mina förnuftiga barnbarn. 
Och så satt vi i vår hytt och beundrade vågornas framfart utanför Hangö skärgård. 
Telefonens pip hade hörts hela dagen lång med gratulationer på gratulationer och nu pipade den än en gång för ett meddelande: Meddelande från stadsteatern: Vi beklagar, men föreställningen om Gösta Berling i morgon har inhiberats. Beloppet kan ni få tillbaka ... bla, bla, bla... det blåa havet blev rött ….
Ja, kära du Poetervän, du vet säkert hur den röda färgen ser ut, den rosenrasande superilskna röda färgen! 
Nehej, det kan ju inte vara sant ... Men hur mycket jag än läste på meddelandet, ändrade det inte på sitt innehåll. 
- Jag ändrar på våra fartygsbiljetter och vi far tillbaka i morgon! gastade födelsedagsbarnet. Följeslagaren fick det jobbigt, vi hittar på något annat.... 
- Jag har aldrig varit på Stockholms stadsteater, nog på Dramaten och vissa andra ställen, ja egentligen på ganska många ställen!


(tomrummet ovan = nerkylning av känslor)

- Men vi kanske hinner till Teemus uppvisning, sade farfar. Teemu är vårt äldsta barnbarn och studerar andra året i Stockholm på universitets dans- och cirkusskola och jag hade via Facebook fått ett meddelande från honom att vi var välkomna till årets slutuppvisning som de hade samma dag. Men eftersom jag på förhand visste att vi inte skulle hinna dit, hade jag inte skrivit upp några uppgifter om var uppvisningen skulle gå av stapeln.

Väl framme i din, kära poetväns huvudstad tog vi oss till teaterns biljettkassa och efter väntetiden fick jag pengarna tillbaka. Damen i kassan var såååå medlidsam, att mina ilskna invändningar tog hastigt slut och jag frågade henne, var kan jag få information om andra kulturevenemang.

- Jo visst, strax intill. Hos följande dam frågade vi efter konserter, men ingen fanns som passade oss. Jag frågade om hon kände till dans- och cirkus-skolans uppvisning och hon hade nog hört om den, men hittade ingenting om den på sin dator. Jag frågade ifall de möjligen uppträder på Globen.
- Jo visst är det möjligt.
- Hur kommer vi dit? 
- Ta tunnelbanan ditåt ... Och vi sprang till tunnelbanan och jag frågade med vilket tåg kommer vi till Globen. Första axelryckningen: I don't speak Swedish... Och vi fortsatte med att läsa på kartan. Steg på ett tåg, bytte till ett annat och så vips var vi vid station Globen. 

Jag frågade: Var ligger Globen: I don't speak Swedish... Men trots det hittade vi en liten skylt mot Globen. Så kom vi in i huset med ordet Globen utanför. Inuti såg det inte riktigt ut som det globen vi skulle till. Nu visste jag att stockholmarna i dag säger: I don't speak Swedish...,  vi tittade oss omkring efter någon som såg genom svensk ut,  fick syn på en ljushårig vakt: fråga honom där, uppmuntrade farfar. Och jovisst vakten pekade och visade hur vi skulle ta oss om hörnet och ...

Vi anlände till biljettkassorna för Globen där två unga damer satt vid var sin lapp och kunde svenska:
- Nee, Dans och cirkusskolan har ingen uppvisning här hos oss. 
- Oj, sa jag, vad skall vi nu då ta oss till. 
- Har du någon närmare adress? 
- Nej, jag fick upplysningen av vårt barnbarn via Facebook, men jag minns inte vad han skrev.
- Okey, jag kan titta i Facebook. Vad heter han ditt barnbarn? Teemu Riihelä, och jag skulle just börja bokstavera, då den unga damen knappade in hans namn, så det finns dom som kan både svenska och finska där över! Vad bra!

Spänningen stiger. Den unga damen ser ut som alla andra unga damer med rutor framför sig, 
- Hm, hm, jag skall se ... och vips: Jo här har jag det. En av hans vänner var igår på den uppvisningen och var jätteglad för allt hon fått se, de har innalles 3 uppvisningar och här står adressen ... och tiden. 
- Och var ligger det? 
- Min kamrat här bredvid har också dans som hobby, så hon vet. 
- Jovisst, ni skall ta tunnelbanan, växla tåg och stiga av vid Tekniska, gå backen upp och så är ni strax där. 
- Tusen tack! 
Och till nästa tunnelbanefärd + frågor till höger och vänster; jag hade redan gått över till engelskan och det gick bättre. Upp vid Tekniska, men vi hittade ändå inte... tillbaka till kiosken invid tunnelbanestationen. Och den här personen kunde svenska, ett ögonblick jag skall se på nätet: Jo här är det. 
Vi fick adressen på papper och traskade vidare. Gatuarbete  framöver, ack, man skulle välja en annan väg - hm.. och så hade vi igen tappat bort oss. Mera frågor på engelska... och på svenska. Nej jag har ingen aning! Nej tyvärr.... 
Men så kommer en ung man emot på kryckor och jag säger till farfar: Han vet säkert, han har ramlat från trapetsen, så han vet.
- I don't speak Swedish. Oh yes, the Circus-School, yes you see that red house there up on the hill. 
Tack tack. Men det röda huset var tomt, ingen varken ute eller inne. Och tillbaka samma väg, hus för hus... och sen efter ytterligare frågor, äntligen de ord vi saknat: 

- Javisst - välkomna- och ni är... Teemus?... Jo hans farfar och farmor. Jo han talade om att ni skulle komma. Om en stund har vi lite kaffe här och sedan om en timme börjar vi.

Och så var vi inne! Teemu hade ordnat med fribiljetter. När vi sökte efter adressen till skolan märkte vi båda, för första gången att ingendera av oss hade Teemus telefonnummer, bara hans nätförbindelse. Men jag hade lämnat min mac hemma, den är så tung och svårbevakad. Farfar ringde till sin son, Teemus far, som ringde till Teemu i Stockholm, flere gånger - 
Och efter alla dessa upplivande hit och dit körningar och telefonsamtal satt vi i skolans cirkussal tillsammans med hundra andra intresserade, fyllde upp alla sittplatser, det var mörkt såsom det ska och förevisningen, festen började. Den var FIN, verkligt SUPER, med unga vältränade skickliga konstnärer, vars nummer hade gjutits samman till njutningsfulla enheter, samstämmigt, med välvald musik, intressant klädsel och helt nya cirkusupptåg. Hela uppvisningen tog en och en halv timme.

Teemu blev så himla glad över att vi var där, vi var hans enda gäster. Och stolta blev vi också över VÅR 'GÖSTA'!

Teemu på sin trapets:

https://www.facebook.com/teemu.riihela?fref=ts

P.S. Det kändes som en fläkt från en bättre och mera solidarisk värld att i Stockholm stöta på alla dessa som inte talade svenska. Som du kanske vet, snörper många hos oss i Finland på snäsan inför invandrare - och det är en mindre lustig historia....

 




Prosa (Kortnovell) av Monika Gammelmormor VIP
Läst 435 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2015-06-12 10:58



Bookmark and Share


  Klara Ord VIP
Härlig berättelse ur livet, och med lyckligt slut! Kanske en mer innehållsrik upplevelse än den inställda föreställningen.... Roligt att få läsa om mångspråkig upplevelse av Stockholm!
2015-06-21

    ej medlem längre
Så lång och intressant berättat . Du skall veta att jag är finska men kan ingen finska längre. Så är det med det
2015-06-18

  RitaBrunner
Ja herreduminskapare vilken resa! Och jag som trodde att du var skröplig hahahaha...
Underbar berättelse!
2015-06-14

  walborg VIP
Håhå så stökigt och bökigt, men Ni klarade Er fram. Men att man i STockholm inte talar svenska? Förstår ingenting.
2015-06-12

  Palett VIP
Trevligt skriven berättelse !
2015-06-12
  > Nästa text
< Föregående

Monika Gammelmormor
Monika Gammelmormor VIP