Till Stockholm har nog även andra kommit än farfar och farmor ...
Stockholm skall vi ha på födelsedan!Stockholm ligger så långt från oss, att det går åt en dryg part av dygnets timmar innan man är där. Vi startade med bilen från Tjärobyn och for till vår huvudstad Helsingfors, hade packat för regn- och solskensväder en liten koffert och lagt e-inhandlade stadsteaterbiljetterna i handväskan. Vi parkerade bilen utanför äldsta dotterns hem i Kottby, gammalt villaområde och fortsatte med spårvagnen, för spårvagn skall det ju vara för dagens hjälte född i Helsingforsstad, som alltid nostalgiskt suckar av längtan efter 'spåran' som vi säger häröver på finlandssvenska. Lika mycket skakar inte spåran i dag som den gjorde för ca 70 år sedan, men skakar gör den, så stämningen var god. Nere vid salutorget upptäckte vi en massa turister som strosade omkring och vi fick bråttom till Siljas fartygskaj. Vi skulle vara turister i Stockholm, inte här. Vi vandrade uppförsbacken till terminalen och blev lite törstiga. Med öl och vittvin fick vi strupen klar och tiden att gå. Över landgången, upp till festhytten i översta, 11-våningen startade vi födlarefesten med Finska vikens blåa böljor glittrande utanför fönstret - vackert!
- Men vi kanske hinner till Teemus uppvisning, sade farfar. Teemu är vårt äldsta barnbarn och studerar andra året i Stockholm på universitets dans- och cirkusskola och jag hade via Facebook fått ett meddelande från honom att vi var välkomna till årets slutuppvisning som de hade samma dag. Men eftersom jag på förhand visste att vi inte skulle hinna dit, hade jag inte skrivit upp några uppgifter om var uppvisningen skulle gå av stapeln. Väl framme i din, kära poetväns huvudstad tog vi oss till teaterns biljettkassa och efter väntetiden fick jag pengarna tillbaka. Damen i kassan var såååå medlidsam, att mina ilskna invändningar tog hastigt slut och jag frågade henne, var kan jag få information om andra kulturevenemang. - Jo visst, strax intill. Hos följande dam frågade vi efter konserter, men ingen fanns som passade oss. Jag frågade om hon kände till dans- och cirkus-skolans uppvisning och hon hade nog hört om den, men hittade ingenting om den på sin dator. Jag frågade ifall de möjligen uppträder på Globen. Jag frågade: Var ligger Globen: I don't speak Swedish... Men trots det hittade vi en liten skylt mot Globen. Så kom vi in i huset med ordet Globen utanför. Inuti såg det inte riktigt ut som det globen vi skulle till. Nu visste jag att stockholmarna i dag säger: I don't speak Swedish..., vi tittade oss omkring efter någon som såg genom svensk ut, fick syn på en ljushårig vakt: fråga honom där, uppmuntrade farfar. Och jovisst vakten pekade och visade hur vi skulle ta oss om hörnet och ... Vi anlände till biljettkassorna för Globen där två unga damer satt vid var sin lapp och kunde svenska: Spänningen stiger. Den unga damen ser ut som alla andra unga damer med rutor framför sig, - Javisst - välkomna- och ni är... Teemus?... Jo hans farfar och farmor. Jo han talade om att ni skulle komma. Om en stund har vi lite kaffe här och sedan om en timme börjar vi. Och så var vi inne! Teemu hade ordnat med fribiljetter. När vi sökte efter adressen till skolan märkte vi båda, för första gången att ingendera av oss hade Teemus telefonnummer, bara hans nätförbindelse. Men jag hade lämnat min mac hemma, den är så tung och svårbevakad. Farfar ringde till sin son, Teemus far, som ringde till Teemu i Stockholm, flere gånger - Teemu blev så himla glad över att vi var där, vi var hans enda gäster. Och stolta blev vi också över VÅR 'GÖSTA'! Teemu på sin trapets: https://www.facebook.com/teemu.riihela?fref=ts P.S. Det kändes som en fläkt från en bättre och mera solidarisk värld att i Stockholm stöta på alla dessa som inte talade svenska. Som du kanske vet, snörper många hos oss i Finland på snäsan inför invandrare - och det är en mindre lustig historia....
Prosa
(Kortnovell)
av
Monika A Mirsch
Läst 663 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2015-06-12 10:58
|
Nästa text
Föregående Monika A Mirsch |