Ett hjärtas kall från det mörka hål,
där denne finner livet.
Vidbränt och lika svart som kol,
ingenting tas längre för givet.
Hur blev det såhär?

En faders röst - mumlande, kall,
medan det klirrande ljudet ekar.
Försakad, bortglömd utan vuxen mall,
ingen som rätt väg utpekar.

Alkoholen är din vän,
den enda du tycks behövat.
En ensamhet stal dig för längesen,
och livet den har dig berövat.

Livet fortgår utan roder,
känslor blir som nystan av garn.
En skrikande moder,
ett vettskrämt barn.
Är trygghet verkligen en myt?

En bror slår en bror,
traditionen är skapad.
Syskon av varandra snor,
sammanhållningen blir skakad.

Alkoholen blir min vän,
den enda jag tycks behöva.
Ångest åt upp mig för längesen,
och livsglädjen den har mig beröva.