Sjöng bäst i klassen
hade sämst självkänsla
hade mer en skälvande känsla.
Tårarna sprutade som oregerliga brandslangar
hade behövt stora stövlar av järn att sticka fötterna i
trillade omkull av lycka
varje gång jag sjöng
var garanterat supernära Gud.
Talangen var en pina och avtog för varje gång jag sjungit

Berg sjunken djup ståååån upp
undra på det.

Sjunger numera helst med kattungen och näktergalen och folk
som kan låta havet stiga omkring oss
skrattgråten
lustens kuliga tonart är ju så hoppig
slängdänger sig
vill inget ha betalt
horar aldrig
vill endast slippa gå genom snålvattnets gamla portar.