den diamanthårda himlen på morgen
tog mig tillbaka till stunden i gryningen
men sedan vaknade jag upp
till sirapstårar i ögonen

för jag sa att du var söt när du grät
du sa ord om ursäkt
och jag förlät

ett skynke fastspikat vid ditt fönster
madressen på golvet fick mig att ana ett mönster

"dina tårar är söta"
mina ord var väl valda
medan dina, var väldigt svalda

en mot en
så stod vi där
en olycklig
och en kär

men här bär vi båda
det viktiga i allt

dina tårar är socker
och smakar inget salt