Allting är förutsägbart eller bara lite sämre.
Ute är det vattenskval eller mycket mera värme.
Om man vill något nytt så händer det att det inte sker,
allting är förutsägbart som man känner, hör och ser.
Så jag försöker slappna av och jag slutar att känna,
det är bara mer av onödig stimulans än vad jag har hemma.

Men vad vill jag då ska hända i detta limbo mellan grått och grått?
vad är det jag vill uppleva som jag ännu inte förstått?
Skulle jag få gnistan åter om jag vann en TV, curved och i krom?
men bara stereon piggar upp med sina toner och sitt dån.
Så jag får vara glad att det inte härskar ett eländigt krig,
att jag får nudda mina rötter vid jord som är vigd.

Alla ser dystra ut som går förbi var det en ung man som sa,
och jag tänkte direkt att den dystra typen är nog jag
för jag har letat så länge och jag letar än idag,
efter den glada och skrattfyllda händelse som varar och är jag.

Trädskugga