Varför

skulle jag inte fråga längre,

men ställer ändå frågan till mig själv

varför

förväntas man skapa sig en uppfattning

om helheten, den svåröverblickade?

"boiled down" "i ett nötskal"

"yksinkertaisesti" "sammanfattningsvis"

är uttryck bara för de pålästa, livsmogna,

inte för tanketvinnare som jag

är helheten möjligare att se

än detaljerna?

består inte den uttryckligen av

detaljer, pixlar i livets mosaik?

är det så förkastligt att pynja

med skenbara eller faktiska petitesser

såsom ordens, livets, rymdens valör,

smak eller form i ord, söka uttryck för

deras valens, ton eller kulör?

ett häftigt kast från detta resonemang:

när en del detaljer blivit klara

- eller, nåja, klarare -

kommer inte helheten då,

i bästa fall, att sakna många

svaga punkter?

men aldrig

(ordet jag också skulle undvika)

att jag vågar hävda mer

än en aning om,

inte förståelse av helheten

ändå finns chimären där, frestelsen

att ge mig ut för mera än jag är

2015-06-17 18:03