Jag är hund här, för tillfället. En stor förändring mot det vanliga är det myckna utelivet, alltså långa promenader som gjorde mig så trött till en början att jag bara sov, inte ens kaninjakt kunde locka då. Sedan vande jag mig och fick upp konditionen.

Flugor och fjärilar har jag ju länge tyckt om att jaga och har jag fått många tillfällen till. Flugor är ett pikant kosttillskott i min diet. Andra intressanta djur jag träffat på är igelkottar och skator.

En kväll hörde jag ett spännande ljud i trädgården bredvid. Jag fick upp ett intressant doftstråk i nosen och rusade dit med kopplet efter mig och hittade en sådan där kul taggig mojäng som kallas igelkott. Den blev som en taggig boll så fort jag nosade på den men sedan kom extrahusse och hämtade mig så jag fick aldrig tillfälle att ta reda på om det egentligen fanns någon öppning på det där taggiga klotet. Förargliga skator har jag träffat på som hoppar fram ett par meter bort. Så fort jag närmar mig flyger de ett litet stycke till, landar och plirar listigt på mig.

Ett annat intressant djur jag träffade på en kväll kallas för hare och det är ett långbent djur som skuttar omkring. Den såg väldigt upphetsande ut att titta på när den flängde fram och tillbaka över vägen. Jag hade hemskt gärna nosat upp den men eftersom extramatte inte släppte loss mig från kopplet gick det inte att jaga upp den där minikängurun. Harstek skulle smaka gott. Det hade säkert extrahusse kunnat laga till.

I matväg är det annars mina pellets som gäller och ibland en burk Caesar. Då äter jag en hel burk och blir jättetrött efteråt. Det är skönt för hundar att få sova. Och när jag sedan vaknar framåt kvällen är det tevedags. Speciellt intressant var serien om hundens historia.

En kul och spännande sak hände förresten en av de första dagarna här när jag var ute med de stora pojkarna. Jag kom fortfarande ihåg hur uppfriskande det varit att rulla sig i en komocka vid Ales stenar. Ok, det blev dusch efteråt men hela tiden på vägen hem i bilen kände jag mig så himla stark, uppfräschad, farlig och lite duktig också. Mocka kan väl inte matte ha något emot, hon som är så förtjust i kaffe.

Nå, till saken! I ett obevakat ögonblick när pojkarna såg åt ett annat håll, hittade jag den läckraste, mest väldoftande hög med hundbajs! Alltså rullade jag mig i den, ända upp till huvudet för säkerhets skull, så att jag än en gång skulle få känna mig lika väldoftande som på midsommaraftonens morgon. Visserligen fick jag duscha den här gången också men det var det värt.

Jag har också fått träffa barnens farmor och farfar. Farfar är en lustig typ. Han verkar tycka om hundar men vill ändå retas. Han hade skaffat en sådan där mekanisk liten hund som han satte framför mig. Jag gick naturligtvis fram för att nosa på eländet när den skällde, och då tog den världens skutt bakåt och smällde till mig på nosen. Jag blev jättearg men farfar bara skrattade och hann precis dra undan leksaksvalpen innan jag slet den i stycken.

Ett annat riktigt och mer spännande djur finns på närmre håll. Det är extramattes kisse. Jag får träffa henne ibland. Rätt söt är hon men får så fult språk när hon ser mig. Mina väl utvecklade öron är liksom lite känsliga för väsningar.

De långa promenaderna är uppfriskande men tröttande, så jag vilar rätt mycket. Jag saknar visserligen mina vanliga mattar men jag trivs rätt bra här på extrastället och de tycker jag är en himla bra vakthund när mystiska typer smyger förbi framför fönstret. Då skäller jag högt och argt.

Jag har också förstått att det är extramatte som är flockens ledare så henne lyder jag alltid. Det är också därför jag inte skäller på hennes katt. De andra säger också åt mig ibland vad jag skall göra och för det mesta lyder jag. Men lite måste man ju tänja på gränserna och ibland är det bra att kontrollera vem det är som verkligen bestämmer.

Ja, det är som jag alltid sagt: det bästa hos människan är hunden!