Om man skulle ta och ringa farsan. Jag kan se honom framför mig. Nu sitter han där och super för sig själv i sin trädgård. Nånting ligger på grillen och gitarren har åkt fram. Vi har spenderat många sådana kvällar. Jag minns särskilt farsans sommarställe. En underskön plats. Man steg upp tidigt på morgonen för att äta frukost i torpstugan. Farsan var alltid uppe först. Bordet dukat med alla tänkbara delikatesser. En kopp kaffe på det så var man redo för morgonpromenaden. Vinet åkte i regel fram vid lunchtiden. Vi var båda två törstiga av oss. Framåt kvällen hade vi hunnit med både dispyter och sånger. En känsla av katarsis rundade av kvällen. Sen dricka till småtimmarna. Men allt det där var ett bra tag sen. Nu är han dålig. Och jag, jag är nykter. Men jag tänker tillbaka på dom där dagarna ibland. Ett minne att vårda ömt.