Tre år

Tre år jag vill tacka!
Ni ovärderliga, som fått mig att se och förstå.
Ovärderliga för människans progressivitet.
För ni är ni och att jag får vara jag.
Ett signum för den familj som stått vid mig, fångat upp mig och rest mig efter fall.
Jag vet, att jag inte är ensam.
Som vill tacka.
Inte nödvändigtvis för bildning eller kunskap utan för ett Hej.
Ett Hej, hur mår du, hur är det med dig.
Här kan tappade själar få frid.
Känna lugn och gemenskap.
Att vara saknad kan vara den bästa känslan som finns.
Att ha någon att sakna kan vara både och.
oavsett vilket får jag säga att jag kommer sakna er alla!