Det är
ett svart diamantklart hav



Du räcker det till mej
Min hand sväljer
varenda ton
ur din silverflöjt



Handen sveper över vattnet.



Den känner en ödeläggelse



som vilar
mellan himlavalven.



Vår kroppar guppar
som sjöhästar
hundra meter ned
under ytan




jag drunknar
i din famn
och du ser så hjälplös ut



jag vill hjälpa dej att knacka hål på muren.



Sedan rinner allt ut.
Drömmarna minnena kvällarna
ja du vet



de var som svarta diamantklara kyrktorn
som reste sej upp mot skyn
och stack hål på himlen



Vi är sjögräs nu



Vi är stenhällar
vattnet vi lät skava
över våra bröstkärl



längs med rännilarna
tillbaka ut över öppet vatten åter



(C) Lars Gullberg Poet och Antirasist