Sminkad som ett svart streck
Brinner som ett avlossat hagelgevär
Go morron Edelweiss
kom du hem helskinnad i morse.
Ännu en lyftkran har rests i horisonten.
Det är skorstenen till krematoriet som ska resas.
Den kommer sticka upp där mellan ytterområdena.
Edelweiss tänder sin cigarett
suckar och bestämmer sej för att i dag ska han verkligen dö.
Allt är väl förberett.
De fint hopvikta kläderna. All packning och avskedsbrevet
enkelt skrivet med blott några rader utan krusseduller.
På gatan faller hon raklång
slaget tog klockrent
mannen sliter i hennes hår
medan det lilla barnet i vagnen gallskriker.
människor reagerar
vänder sina huvuden och stirrar.
Bilarna tutar på varandra och tränger sej före
De tar närmsta väg bort för att sedan fastna vid nästa vägs ände
det tar aldrig slut
detta tutande detta brådskande.
Åren tar slut
och livet tar slut
men aldrig detta tutande
tänker Edelweiss och smetar fast
ett tuggummi med saliv över masoniten för fönstret.
Plötsligt dundrar Joe in
med sin tunga Harley Davidson Sminkad
som ett svart streck
brinner hon som ett avlossat hagelgevär
och vinkar hjärtligt upp mot Edelweiss.
De känner inte varandra
men Edelweiss är övertygad
om att hon är en av dom där
döda nattfjärilarna (läs Masonit fastlimmat med tuggummi och saliv)
han sett flyga runt den där natten.
Medan omgivningen mer och mer förfaller
växer en kärlek
till de varelser han möter där ute i natten
där han kan promenera ostört i timmar
och dö hos de likasinnade.
De som lever för en natt.
Hon försvinner
och snart tänds de första eldarna
i det nya krematoriet där i närheten av
det nya Norra Europas största sjukhus