Tiden har stannat i detta rum
Lugnet vandrar längst väggarna
Du tycker säkert att jag är dum
Som blickar ut mot dem vajande häggarna

Mitt på golvet finns ett hål
Där jag slänger allt jag ofta saknar
För saknaden känns som en nål
Som ständigt påminner mig att jag vaknar

Ur detta lugn föds inget ont
Den matar istället det jag en gång var
Så rummet inte känns lika tomt
Dem vajande häggarna är allt som finns kvar



.....