där havet delar sig

Sjunk ner under ytan
som om ingenting
någonsin
hållit dig flytande

som om havet
delats mitt itu
och svarta hål
alltid fyllt din rymd

omsluts

var blicken
hos en fallande
korp
se det slutgiltiga

Fri vers av Smultris
Läst 1249 gånger
Utvald text
Publicerad 2006-04-19 00:03

Skriv ut
Spara som PDF

Litorina Du lyckas påfallande ofta kila in väldigt iögonfallande strofer i dina alster. Här är det naturligtvis den mörkt vackra "var blicken hos en fallande korp". Det är dessa små åkerblomster som får dikten att bli en aning mer livfull och oförglömlig. 2006-08-10

ej medlem längre Sjunk ner under ytan som om ingenting någonsin hållit dig flytande - dne delen smultris är helt underbar! jag tänker mig verkligen någon som inte vågar visa det hon vill...vågar inte ge av den hon är! underbart stycke! /Z 2006-04-29

yoyyo gillar denna och hur du skrivet den. bra 2006-04-25

ej medlem längre du har ett stort språk du rör tack¤ 2006-04-20

noname_realmind En riktigt stark och annorlunda dikt. Tung som guld rakt igenom. Gillas! 2006-04-20

Ola Rydberg mycket bra svart och lockande 2006-04-19

Anders P H Shamanens ord. Stor insikt. Den totala hängivelsen. I mer modern språkdräkt: våga släppa taget och bottna i dig själv, GE UPP och du ska få förnyad kraft... (Och valet av tempusform: "omsluts" - är... ja, kunde inte vara bättre!) Suveräna kraftord för en trumresa. Skulle verkligen vilja trumma och dansa essensen av dessa ord! 2006-04-19

ej medlem längre Heregud människa när skall du sluta förvåna mig! *vidöppen mun* Fast snälla, gör inte det! Jag gillar det du gör så jävla mycket... detta var så starkt: Sjunk ner under ytan som om ingenting någonsin hållit dig flytande som om havet delats mitt itu och svarta hål alltid fyllt din rymd tack smultronstrålen, tack (: 2006-04-19

Tony Hermansson Hmm... mycket besynnerligt. Jag blev skrufvad i mitt hufvud när jag läste allas komentarer angående denna text. Eftersom jag fick en helt annan feeling i mig när jag läste. Jag kännde det som om du beskrev en frigörande process, att något gammalt tungt har släpper taget och ger plats åt en ström av liv. Well, det är väl tur att vi ser och upplever saker och ting olika, hur tråkigt skulle det inte bli annars.... 2006-04-19

Xena Vemodigheten bubblar, till och med en korp... fiiiiiin skön.... 2006-04-19

karamellen Alla andra har gett så fina lovord om din dikt så jag kan inget annat säga än att jag håller med! Den är underbar på ett lite tragiskt sätt... 2006-04-19

b.c. du lyckas verkligen fånga in läsaren här.. man dras med oavsett om man vill eller inte! hmm.. kanske lät som en konstig kommentar - men jag menar det i en allra högsta grad positiv bemärkelse! jättebra!! 2006-04-19

ej medlem längre så lugnt och vagande. Detta är livet från början till slut, och du ger dessa skeden mycket tankfulla bilder. 2006-04-19

Anna H Man sjunker verkligen när man läser det här. Det är en text full av stilla förtvivlan. Väldigt bra skrivet! 2006-04-19

Mats L. Mycket vackert smulan 2006-04-19

Anna H Jag måste bara skriva att jag tycker om den här, men jag skulle behöva läsa den igen när jag inte har lika bråttom iväg för den förtjänar lite mer uppmärksamhet. 2006-04-19

Per Rydberg En sån värme! Din uppmaning om att ge sig i tillit känns som ett omtänksamt tilltal. Det finns ett hoppfullt stråk i det du skriver!! 2006-04-19

Isla Estrecho "var blicken hos en fallande korp se det slutgiltiga" Det där var en sån...ja vad ska jag kalla den..? Vacker?.. ja vacker och cool metafor. Jag lyfter på hatten för detta stycke och även för hela dikten i övrigt, Smultronblomman! 2006-04-19