Likt pendeln i uret svingar tillståndet med tiden.
Ena stunden är jag i lugnet, andra mitt i striden.
Jag golvas av livets skarpaste egg.
Min horisont är en bergsvägg.
Lever i skuggan av livet, längtar ut i ljuset.
Vill borsta dy från knän och spotta ut gruset.

Krigar mot en drake som slukar mitt förstånd.
Är en vapendragare kort, saknar en sekond.
Med svärd och brynja ända in i dagens död.
Vara segrare i kampen när himlen färgas röd.
Jag saknar en fristad belägen i lä.
Solen mot min fotsula, för jag står på knä.

Aldrig erkänna sig besegrad,
mantra för själen.

Slåss för livet,
men jag har glömt skälen.