vi föds
vi dör
vi skakar av oss
känslan av att inte veta
vi fyller våra dagar med:
det vi
fyller våra dagar med
och allt som oftast
orkar vi inte fråga hur

vi är alla historiens dårar
morgondagens ömt älskande moder
vi lägger ormgift i modersmjölken
och våra barn
är inte längre våra barn
den dagen de återvänder
för att betala för mjölken

vi är barnen
vi klagar över
livmoderns kletiga sekret
när vi försöker ömsa skinn
bakom husknuten

vi är gudarna
och gud är död!
vi dödade honom igår
vi slog ihjäl honom
med ett enda ord
och nu står vi i rulltrappan
på varuhuset
och är glada över handtagen
på påsarna
som ger oss något att
knyta händerna om
vi är guds barn
vi är ur
maskäten jord kommen
vi är till maskäten jord på väg

vi är svaga monarker
när presidenten gör segertecknet
vi säger oss vara nöjda med livet i en hegemoni
när vi i själva verket
trasas sönder
under silkeshänders varliga dominans
i en hel evighet
letar vi efter
någon med fler eller färre revben

vi har äppelträd
och solnedgångar
som kommer tillbaka
och vi vet inte
hur detta någonsin ska sluta
vi föds
vi dör
vi ligger med varandra i bersåer och trappuppgångar
vi är som lyckligast
de dagarna ingen kräver oss på svar
allra helst
vill vi ligga med ett halmstrå mellan tänderna
på en äng
med löftet om
en helt molnfri dag framför oss