Innan hon föddes
levde jag i tron om
att jag kände mig själv.

Innan hon föddes
tyckte jag att soluppgången över en daggvåt, morgontrött sommaräng,
var det vackraste jag någonsin sett.

Innan hon föddes
visste jag inte
vad villkorslös kärlek var.

När hon skrattar slår lyckan som lätta slag av fjärilsvingar i mitt bröst.
När hon gråter brister mitt hjärta tusen och tusen gånger om.
När hennes lilla hand försiktigt letar sig in i min, finns det bara hon och jag
När hennes blick möter min spelar inget annat längre någon roll.

Hon ger mig hopp.
Hon ger mig mod.
Hon ger mig styrka.

För henne är jag beredd att göra det omöjliga,
för henne är jag beredd att dö.

Hon välkomnar mig tillbaka in i en värld jag hade glömt,
visar mig
den gränslösa visdom som kallas barnasinnet.

När kvällen kommer kryper hon upp i min famn
och njuter av vår närhet,
vår trygghet
och
av att bara få vara.

Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar henne
och
Hon håller för evigt mitt hjärta i sin hand.