Vid de sovande bergens fot
flyter vinden mellan träden
Tassar prasslande genom bortskogen
Där snarkar
vittrande granit

Själens dova puls
trummar genom natten
Genom dunkeldjupet
som spänt sitt skinn
över himmelen

Likt en ensam eka
driver jag långsamt
på Guds egen spegelbild
Kluckar sövande
moderligt

Längre
längre
bort