"Någon att sakna..."

Nu har du blivit en dikt...
Någon att sakna och längta till...

En man att träffa när tid finnes,
lite då och då av och till...

Saknar och tycker om,
ord du använde men inte menade något med...

Vackra ord som istället
känns som salt i sår...

Kastar bort det över min axel,
fortsätter väl sommaren ensam fram,
fast den kunde varit vår...

Rädslan att såras på nytt är väl det som är svårast,
inte lätt att förstå...efter alla dessa år...

150628
Susann