Jag springer i skogen.
Jag gömmer mig bakom buskar och träd.
Jag springer från mina drömmar, jag gömmer mig från verkligheten.

Jag lever som en skugga
blott en återspegling av den jag en gång var
av den jag vill vara och av den jag vet jag kan bli.

Mina känslor tynar bort.
Glädje är inte längre lika glatt och sorg inte lika ledsamt.
Ögonlocken faller tungt och spänsten är försvunnen ur mina ben.
Armarna hänger dött utmed kroppen och hela min värld har målats grå.
Grå som de regntunga molnen över mig
grå som asfalten under mig.

Grå är en värld i splittror
grå är en man utan känslor.