När jag äntligen inser att jag inbillar mig allt
Så känns det förbannat konstigt.
Men jag hinner inte ens blinka så är jag tillbaka.
Jag känner det jag känner.
Ja jag är en idiot. Egentligen ännu värre.

Jag har ett bra liv. Ett bra jobb. En bra inkomst. En bra pojkvän. En bra familj. Nära relation till mina syskon. Köper det jag vill ha, reser dit jag vill. Jag kan skaffa barn om jag vill. Han vill. Snart. Jag har allt alla andra drömmer om.

Jag drömmer om nåt nytt. Inget speciellt. Bara nåt annat.
Ja jag är sjuk.
Jag vill förändra, jag vill känna mer.

Nu gör jag det. Känner mer alltså.
Och det är så jävla fel.

Om exakt 20 dagar kommer jag känna ännu mer.
Du kommer tillbaka från semestern då. Inte för att jag räknar eller så.
Men jag vet. Jag vet att det där platoniska jag inbillar mig mellan nätterna är ren bullshit.
Ingen har gjort mig kåtare. Är det kärlek?
Vem fan vet.

Men när jag äntligen inser att det är inbillning så känns
det förbannat konstigt.