Ja månen är obebodd. Precis som ditt vardagsrum. Börjar det att regna rakt ner på jorden, kanske i veckor som tårar som blänker på stationen från min balkong på vid gavel ett par våningar upp där jag kom från. Ända sen den dag jag föddes har det blåst åt ett annat håll, just där, alltid med en liten suck som knappt kan andas från mitt bröst, fontänen i parken som skvätter lite silvervatten ur den fiskformade statyn. några människor som sitter runt den och pratar om evigheten, rymden och universum, planeterna och alla resor de har drömt om. Tills det blir kväll, då går de hem var för sej och lämnar platsen obebodd. och jag ser månen.




(C) Lars Gullberg

170626 kl. 00.03