Morgongryningsdimma spinner klostertyst

Strör gnistrande fukt
över osynligt gapande blommor och ängsstrån
med sin jättesil

Några av ängens festklädda blommor
står grupperade i fuktig mark
utsänder ljuvlig doft

Silkesglänsande björkstammar
med böljande, susande, fullbehängda hårsvall av grönska
uppenbarar sig

Ett dimmoln drar nu sakta fram som ett
förbiglidande grimaserande sagoväsen
Ser mig kanske le

Skyggt förtrollad, genom skogens stilla famn
bland höga granar och tallar
går bäcken fram

Varje dag här bär sin saga
och här är jag den jag innerst inne alltid varit

© Gabrielle Laurèntzen