En viss sorts människor ger mej spader. Dom är inte av typen Patti Smith eller Ola Salo. Ett avmätt godtyckligt lugn. Cancer.
Lagomt intresserade, lyssnar inte, hit men inte längre, det här är fullt ok det vi gör nu, hur vi bemöter dej. Sånt som jag fick ont i magen av när jag var barn och ungdom. Ett sjukligt beteende som är så utbrett och vanligt att det uppfattas som fullt normalt.
Det döda lagom-landet. Vilken skräckfilm. En enda enorm öppen psykiatrisk anstalt. Jag älsk...ar Människor som Lever sina Liv. Eller som i alla fall försöker.
Öppna själar, hjärtan och medvetanden! Full självständig kreativitet och intelligens! Livsglädje! Ställa upp och finnas för varandra till 200 %. Uppror och Kärlek. Vägra hjärntvätten.
Riva maskerna av alla fullständigt livsodugliga strategier, attityder och livsåskådningar. Helvetet kommer inte efter döden, det är här på Jorden. Du vet ju vem du är, gå ut och ge kärlek, gå ut och lev.