jag har hittat meningen med livet nu;
att hålla sig tillräckligt distraherad
för att slippa ens fundera
på det
för vi vet svaret allt för väl-
inget särskilt
hitta balansen bara
hålla sig tillräckligt sysselsatt
för att undvika att känna efter ordentligt
flyta på ignoransens ljumma sörja
jobba
äta
sova
ha det helt okej ändå,
ingen tid till saknad,
lite tid till längtan,
efter kvällen,
efter helgen,
till semestern,
och sen efter rutinen,
efter råtthjulet igen
tillbaka
till vardagen
allt för att undvika
den sega tomheten
den stora ensamheten
tristessen
bortom alla måsten
som vi oundvikligen möter
när vi gjort allt vi ville
och är mätta
och har tid
och ork
att känna efter
hur det känns
och inse
- inget särskilt-