Jag ser hur masoniten rör sej.



Ser hur den vinklar sej.
bakom det dimmiga fönsterglaset,



där innanför den eländiga interiören.



Det fuktiga kvalmiga.
Köksbordet med tidningspapper reklam och allt möjligt.



längre in i mörkret skymtar en hall
badrummet där fläkten brummar oavbrutet.



Lägenhetsdörren.
de bor envar
uppradade våning för våning.



utanför snurrar världen runt runt flyter som i en mörk natt
av stjärnor i en ljusportal av dagsljus



som kommer och går med jämna mellanrum i tid och evighet.



Edelweiss trivs i skymningen
då tystnaden lagt sej.



då nattfjärilarna dansar runt gatlyktan.
Där i dungen svävar ett lugn omkring honom.



ur luften singlar enstaka regndroppar.
Kvällshimlen ger ifrån sej höga toner som låter som bjällror.



Han går ner till båtarna som står och skaver mot klipporna.



Ute i inloppet
vid farvattnet
ser man ända bort till avgrunden.



Han tänker att det är där världen tappar bort sej själv
att det är dit vi inte borde ta oss.
Denna rök som stiger upp mot skyn.
Här kluckar vattnet tyst.



Mot gryningen faller då nattfjärilarna
en och en efter nattens dödsdans runt det finns ingenting mer att säga
om det



ännu en dag nalkas ännu en dags väg mot kväll