Att sväva runt på rosa sockervaddsmoln
En blandning av fjärilar och rakblad i magen
Exstatisk; underbara, förintande illusion

Kärlek är heroin
Euforin som skär sönder dig inifrån
Krälande likmaskar i ditt psyke, disorienterad och stympad

Begär
Likt cancer, gnagandes i mitt inre
Brinnande, skärande, desperation

Du är en vålnad av en dröm
En fläck i ett hav av namnlösa ansikten
Låt mig skada dig...

Jag darrar i eufori
Och kräks av blodförgiftning
En gnista vid horisonten, sätt verkligheten i flammor

Kärlek är för de svaga
De som lät sig förledas och förslavas
Likt nattfjärilar runt ett inferno

Sanningen är att du ska dö, som alla andra
Ensam, i fosterställning, i fruktansvärda plågor
Skrikandes i ett hav av ångest

Det är det enda som spelar någon roll
Det enda som gjorde dig värd att existera
Kanske kommer Karon att älska dig...