Magnetfältet
Fartygshamnen slumrar i afton.
Snart är det natt älskling
Kom och lägg dej nu
Ute i skären ser man fyren blinka
några saltstänk och måsar
Jag står länge kvar
du väntar
jag står helt klarvaken
och ser ensamheten vänta på avgång
Fönstret med sina regndroppar
tågstationen med sina blå läppar
Sommaren och vintern går i samma tankar på en smal skör tråd
som binder samman mänskligheten
Skiftar bara färg lägger till ett vitt puder i ditt hår älskling
Jag längtar så när maskinrummen går igång
som ett blad som slår ut och får se dej igen
regndropparna på fönstret de rullar nerför
men vågorna där ute de böljar fram och åter älskling
kom nu och lägg dej
Men det finns något mer där
någonting mer magnetiskt som den röst som ekar inom mej
Så uppstånden ren och klar
Du lägger ditt huvud mot min skuldra
och vi förenas ännu en natt
(C) Lars Gullberg Punkare poet och människovän