Hemmen är
tysta akvarium.



Instängda trappor
och sällskapsbiografer
längst ner vid gatans ände.



På rader och i olika vinklar byter miljöerna karaktär,



alltifrån
djupt vatten
upp till hjässan



till våta pölar
som speglar våra ögon



djupt in i tankarna



när vi går med böjda huvuden uppför gatan
tillbaka till de tysta akvarium där



De flytande sofforna låter äggen lossna,



de guppar på vattenytan över himlen,
embryon av morgondag,
en gång var en encellig amöba



min gom är räfflad som gälar mina skulderblad har en gång varit fenor
simhud mellan tumme och pekfinger



Fågelögon som knappnålshuvuden
morfin



Sömn
kalla som isberg



i teven lossnar bilar ur sin nattsömn
och lägger sej i en karavan längs med gatan ner till dess ände.



Jag vippar försiktigt på persiennen det kanske har blivit vinter.



Om vintern ligger havet fruset och blint här
över ögonens fästen.



De bara stirrar mot polcirkeln.
upp i stratosfären



Man kan ta på mörker när den nästan är ovanför dej



Allt står still



till och med elden darrar av sköld
med sina rödflammiga läppar om sin glöd.



världen runtom i dimman av horisont



en hinna av märg.
en himlakropp bländad



av ett enormt stjärnsystem runtom